Just nu, i skrivande stund, kom de till Seattle och pratade även en hel del om Microsoft. Som ytterligare fråga kring ämnet fick de båda lagen se tre stycken handkontroller (som domare Fredrik Lindström kallade för konsoler) till olika spelkonsoler där de skulle gissa vilka företag som låg bakom respektive kontroll. Bilden är paniktagen, så det syns inte alltför väl vad de fick in, men det var i alla fall en DualShock, en fet Xbox 1-kontroll samt en klassisk Nintendo 8-bitskontroll. Och nu börjar humorn när lagen skulle gissa.

Det ena laget fick ge upp. De klarade inte av någon, men den ene poängterade att han minsann hade ”en sådan där” hemma, och pekade på PlayStation-kontrollen. Dock noll poäng för det. Nästa lag, som ni ser på bilden, satte just Sony då den yngre tävlanden kunde det rätta svaret, men sedan sket det sig grovt. Om Nintendo-kontrollen började de debattera äldre konsoler och elektronik, och gissade på Texas, som är en stor tillverkare av bland annat grafräknare. Jag trodde faktiskt inte att det fanns någon som inte kände igen just den här kontrollen, men jag kanske är naiv?

När de sedan gick vidare till Xbox-kontrollen gissade tanten hastigt på Hyundai, ni vet, bilföretaget. Nej nej, sa den yngre, de gör ju bilar! Sedan svarade han istället IBM. Det var ganska svårt att inte dra lite på smilbanden åt detta spektakel, men jag ska självklart tillägga att jag inte klandrar någon av dem. Knappast deras områden, kan man ju anta.

Efter att bläddrat runt lite bland arkadspelen trillade jag över Castlevania: Symphony of the Night. Fina minnen väcktes till liv. Då man satt där i tonåren och nötte de dryga två hundra procenten spelet erbjöd och njöt av perfekt kontroll och spelglädje modell ultra. Egentligen är det värt de 800 poäng det kostar, men handkontrollen till Xbox 360 är dessvärre fullständigt värdelös för ändamålet. Dock kunde man ju ladda ned trialversionen och testa litegrann. Och litegrann var ordet, för se bara, hur duktiga Konami är på att begränsa upplevelsen för dem som bara vill känna lite på spelet.

Här tar de verkligen i så att de nästan gör i brallan av begränsningsupphetsning. Hade det kanske inte räckt med endast 15 minuters speltid? Och gäller det för menysurfande också? För en kvarts speltid fick jag då rakt inte, hann inte ens besegra Dracula i inledningen av spelet innan det bröt. Tack för kaffet.

Här har vi alltså dagen då Microsofts högste höns i Japan, Yasuyuki Higuchi, ångrade att han steg upp ur sängen.

Det är sånt här som gör livet värt att leva som utomstående beskådare. Men det tar inte slut där. Systemet visades även upp i TV, och då gick det så här…

Det kunde ha börjat bättre för stackars Microsoft! Lite båsbrudar hade kanske behövts för att avleda uppmärksamheten. Och uppe på allt detta kör man ett helt galet samarbete med Burger King, eller vad sägs om annonsen nedan?

Gissa hur många köttbitar. Big Mac kan gå och gömma sig!

Så i samband med Gamescom kom det alla både väntat på och förutsett sedan en tid tillbaka. PlayStation3 Slim, eller PS3 Slim, är numera en officiell verklighet vi kan ta på. Maskinen kommer att finnas tillgänglig redan under september månad och levereras med en hårddisk på 120 GB, för att matcha det största lagringsmediet till Xbox 360.

Mer strömsnål, 33% mindre och 36% lättare. I övrigt meddelas det att konsolen innehåller exakt alla de funktioner den gamla stora klumpen skryter med.

Sony nöjer sig dock inte med det, utan presenterar även den fett efterlängtade, men kanske mer oväntade, prissänkningen av konsolen. 299 bucks, 299 europeiska pengar, 29 980 japanska mynt eller säkerligen 2 999 riksdaler kommer den bantade versionen att säljas för. Nu kanske Sony äntligen kan förstärka sin tragiska sistaplats till något mer tilltalande, som ”inte alltför långt efter alla andra”, eller något sådant.

Här under kan du se officiella bilder på enheten från alla möjliga vinklar.

Man väljer som bekant att slopa den Spiderman-inspirerade loggan och satsar på förkortningen PS3 istället. Även den blanka finishen har fått stiga åt sidan för en matt variant. Kanske inte lika lyxigt, men desto mer fingeravtryksresistent.

Så visst blev det som vi trodde.

Jag är en oerhört snål människa när det kommer till olika nedladdningstjänster, kanske för att jag ännu inte vant mig helt med att betala för nedladdningsbart material, eller så är jag bara tragiskt prismedveten. Hur som helst, efter att ha misslyckats med att köpa Gears of War 2-tillägget Dark Corners över Xbox Live Arcade, vilket kräver ett svenskt IP, något som är halvsvårt att få här i Japan, så satt jag med en hel bunt överblivna Microsoft-poäng. 2000 för att vara exakt. Det kändes lite mörkt efter att ha spenderat runt 230 riksdaler för dessa nu ”värdelösa” poäng.

Men det dröjde inte länge innan min gode vän Johan Hallstan på Spelradion tipsade om den laddade plattformshopparen Splosion Man. Nyfikenheten tog över och efter att han spenderat bara några minuter med testversionen var jag fast. Totalt fast. Lika fast som en benlös kossa i kvicksand.

Ett experiment har uppenbarligen gått lite överstyr, och tack vare inte helt fullgod säkerhet tar man sig som försökskaninen Splosion Man ut från fångenskapen i ett mystiskt labb. Man har förmågan att explodera och kan göra så tre gånger i rad innan man måste fylla på krafterna igen, vilket görs automatiskt så fort man landat på golvet efter en flamberad flygtur. Man kan således inte hoppa eller slå på något sätt, utan man tar sig helt och hållet fram och besegrar fiender med hjälp av den inbyggda dynamiten.

Det är en rapp plattformare som emellanåt för tankarna till dåtidens Sonic the Hedgehog, med skillnaden att detta är bättre på allt, och laddat med en rejäl portion humor. Vår eldige protagonist är inte bara ett flammande inferno, utan även en komplett galning som kan springa runt och leka flygplan, härma en gorilla eller bara stå och enhandsjonglera. Underbara animationer, men bäst blir det när han samtidigt imiterar ljudet av vad han nu håller på med.

Det är enkelt i början, en väldigt snäll ingångsnivå, men det blir snabbt utmanande. Efter mindre än en halvtimmes spelande börjar omtagningar rada upp sig, och trots att jag fortfarande inte spelat särskilt mycket alls så kan man undra hur det utvecklar sig än längre fram. Men jag välkomnar det. Splosion Man gör det mesta rätt. Enkla kontroller, enkelt koncept, humor och absolut inget krångel med något. Snabb och lättillgänglig underhållning som man ska, inte bör, uppleva.

Glöm ”coming soon”, det är här nu, och jag är 800 MS-poäng fattigare, men väl ett helt Splosion Man lyckligare.

Efter att mina stats i Gears of War 2 hade blivit avrättade var jag i kontakt med Microsofts support, vilket ni kunde läsa om i föregående post. Sedan dess har det hela utvecklat sig en del, men jag står fortfarande kvar på ruta 1. Inte helt oväntat det heller.

Ni som minns vet att de bad mig ringa upp. Något jag påtalade att jag inte kunde, samtidigt som jag inte såg problemet i att sköta ärendet via mail. Jag skickade även min konsols serienummer eftersom de ville ha det när de bad mig ringa.

”Jag kan tyvärr inte ringa…”

Var på de svarar:

”Vi kan tyvärr inte behandla ditt ärende över telefon.”

Nähej du, det var ju konstigt. Så be mig inte ringa då! Men det slutar inte där, utan de fortsätter:

”Vänligen ta kontakt med de landets support som du befinner dig i.”

Nu skyfflar de över ansvaret på Microsoft i Japan. Jag poängterade vänligt men bestämt det absurda i frågan eftersom spelet ännu inte släppts här officiellt. Självklart skulle de inte kunna hjälpa mig på något sätt. Jag påpekade även att stats är stats och att de i sådana fall kunde få serienumret till min svenska konsol, bara de hjälper mig. Här är det uppenbart vilka paragrafryttare de är. Verkligen noll förståelse och vilja att hjälpa mig på något sätt. Och detta betalar jag för?

Hur som helst, det fortsätter, så klart.

De ursäktade sig och sa att det var en felskrivning angående hjälp via telefon, och att de inte kunde ge mig support via mail. Till saken hör bara att de samtidigt som de hänvisade mig till supporten i Japan skrev följande:

”…Klicka sedan på ”support” och eller ”kontakta oss” får att få ditt mail skickat till rätt support team.”

Jahapp, nu ska jag helt plötsligt maila i alla fall. Man börjar förstå kompetensen på personalen vid det här laget, inte minst när man läser deras så kallade svenska. Vad tycker Microsoft är rimliga krav på mailsupport?

Nåja, man börjar bli ganska van, och komedin fortsätter, den här gången med en ren lögn efter vidare påtryckningar från mig och önskemål om en enkel förklaring till varför de inte kan hjälpa mig via mail.

”Som vi skrivit i flera mail tidigare har vi ingen möjlighet att behandla ditt ärende över mail utan du måste ringa till supporten.”

Nej, det har ni inte skrivit i flera mail tidigare. Ni har skrivit det en enda gång, och då skrev ni ”telefon” istället. Även denna gång uteblir givetvis förklaring och erbjudandet om att få mitt svenska serienummer fortsätter att nonchaleras totalt.

Jag kastar iväg mail nummer ett-för-mycket och får sedan till slut svar av en helt ny person som skriver:

”Har undersökt ditt problem och det är tyvärr inget som vi på Xbox Supporten kan göra någonting åt.

Informationen vi har mottagit angående just dessa ärenden är tyvärr väldig limiterad, och vi får därför be dig ha ytterliggare tålamod och vänta, då det är möjligt att alla spel konton fortfarande inte är undersökta”

Här ser jag flertalet problem, eller vad man nu kan kalla skiten. Om inte Xbox (mellanslag) Supporten-med-stort-S kan hjälpa mig, vem kan då det?

Jag ska vänta? De känner inte att de borde ta tag i ärendet själva, särskilt då informationen kring det hela verkar vara ytterst knapphändig? Vem har ansvaret att se till kundernas bästa? Är ”vänta” Xboxens ctrl+alt+del? Hur länge ska jag vänta? Hur ska jag kunna veta när mitt spel ___ konto har undersökts?

Hur som… man får väl vara glad över att maskinen inte RROD:at på mig än i alla fall!

*Ta i trä*

Det var den 12 juni i år, alltså för två veckor sedan, som Microsoft tog ner Xbox Live under 24 timmar för en renovering av det mer mystiska slaget. Underhåll, kanske man ska kalla det. Visst, en dag utan Gears of War 2 var jobbigt nog, men när kalaset sedan kommer igång nästa dag igen möts jag obönhörligen av uppdateringens effekter. Jag har tappat cirka 70 – 80 matcher i spelets onlinedel och all statistik som kom med dem.

En detalj kan tyckas, då statsen inte påverkar mitt spelande över huvud taget. Men sitter man och nöter siffra för siffra i timtal dagligen känns det lite som att man blir snuvad på konfekten. Det enda jag vill är att följa min egen utveckling i spelet och se hur många matcher och hur lång tid jag totalt har spelat. Mina ratios, som knappast kommer att förbättras om allt återställs, spelar ingen roll. Dock vill jag att det ska vara komplett.

Initialt vrålade jag lite försiktigt på Gears officiella forum, och jag var inte ensam visade det sig. Däremot skulle det enligt svaret jag fick vara åtgärdat vid det här laget. Nej du, Major Gnarl blev tydligen left out in the cold.

Jag kontaktar således helt instruktionsenligt Microsofts support angående detta. Förklarar mitt enkla problem, jag vill ha mina stats tillbaka, och ber dem fixa detta. Till svar får jag att jag måste köra ”recover gamer tag”, kort och gott. Visst, inga problem. Jag ordnar det, loggar in igen. Men nix! Oväntat.

Hör av mig igen, säger som det är, att deras metod ej fungerade. Jag ber dem se över problemet. Får ytterligare ett svar (ett förhållandevis snabbt sådant, så lite kudos i alla fall) där de ber mig ringa dem och även ha min konsols serienummer till hands.

WTF?

Vad vill de att jag ska säga över telefon som vi inte kan ta via mail? Vad mer finns det att säga? Vad har min konsol med saken att göra?

Även min gode kollega TDH känner till detta standardmässiga förfarande. Det är ingen vidare snygg lösning, Microsoft! Och tydligen ingen lösning alls, vad det verkar.

Två dagar efter releasen av Dark Corners den 28 juli. För fan, hoppas nu bara innerligt att Microsoft öppnar upp allt nedladdningsbart material för oss i Japan också, så att jag äntligen, ÄNTLIGEN, kan få ner alla nya kartor samt det kommande extrakapitlet för kampanjen. Kan… inte… vänta… måste… ha… nu… annars… kommer… något… att#”/(#&@$”¤!!

Microsoft passade i samma veva på att uttala sig om dess release som kan jämföras med samma jippo och ståhej som inför en konsollansering. Stora släggan alltså.

Här kommer dock en underbar tvist in i bilden vars sanningshalt jag väljer att inte kommentera, det är snarare själva fenomenet och att det har blivit så stort som är så underhållande. Jag snubblade över följande information på spelforumet Neogaf.

En i vissa kretsar mer känd och ytterst mörkhyad spelskribent vid namn N’Gai Croal skulle ge denna Natal en omgång, men under provspelningen av ett racingspel lyckades inte kameran registrera några av Croals rörelser, något som raskt ledde till att vissa drog slutsatsen att Natal kan komma att ha svårt med mörkhyade människor.

Somliga kontrar direkt med en video som visar ett gäng afroamerikaner lira Natal efter noter, medan andra hävdar att den videon var modifierad och att det faktiskt var en person utanför bild som kontrollade allt med vanlig handkontroll. Skit i det, för roligare blir det när Microsoft tack vare dessa skrattsalvsanklagelser ska gå ut och officiellt dementera det hela och säger att ”givetvis kommer Natal att fungera med alla etniciteter och former vid lansering”. Vid lansering? Det kanske ligger något i det hela ändå?

Och i så fall, vilken fruktansvärd tabbe!

Men hur som helst, humoristerna på ökända Neogaf lät inte vänta på sig. Användaren SHOTEH FOCK OP kläckte följande:

”And you thought the ”hard disc drive required” logo on game boxes was bad.”