Var har jag varit, och är? I Japan så klart. Ber inte om ursäkt för mitt temporära bortfall eftersom jag haft annat att göra, och detta är bara en sketen blogg. Vem bryr sig egentligen? Men nu så, nu är jag tillbaka, och det med sprillans nyinköpt 360 och TV. Lägg därtill mitt medhavda Gears of War 2 och i skrivande stund nedladdande All Fronts Collection så börjar det ordna upp sig.
Nu kör vi igen, så på återseende inom kort igen. Tror jag!
Tänk egentligen vad lite som krävs för att en kväll ska kännas alldeles förträfflig?! Lite MAG (och så klart en hel jävla massa Gears of War 2) samt några öl till det, jag behöver inte mer än så. Cynikern kan dock hävda att jag för detta måste ha lägenhet, PlayStation 3, Xbox 360, bra TV och internet för att kunna njuta fullt ut av bildens två tämligen enkla ting. Men de flesta är väl ändå där idag? I alla fall i det här landet.
Nu när trasiga Frölunda ändå går bort sig mot bottenlaget Södertälje är det fruktansvärt skönt att kunna rikta fokus mot något helt annat. Och för all del, vill du vara med är det bara att skicka en ”friend request” via PlayStation Network (MajorGnarl) eller Xbox Live (Major Gnarl). Observera mellanrummet.
Nu ska det skjutas!
Har aldrig sett mig själv som en riktig nörd egentligen, fram tills för några år sedan. Ironiskt nog tar jag på mig den här stämpeln först nu när kroppsklockan snart slår 30, men jag gillar’t!
Gears of War var ett spel som förvisso intresserade mig när det släpptes, men eftersom jag inte hade Xbox 360 just då blev det aldrig att jag spelade Epics brutala monsterköttare. Det föll faktiskt bort lite, tills en dag när jag hade investerat i en ganska fet spel-PC. Då köpte jag spelet till just Windows, och sedan dess har jag varit fast – tokfast.
Gears of War blev Gears of War 2 och jag gick ned mig än mer i missbruket. Onlinespelandet intog löjliga proportioner och jag avfärdade bestämt många andra nya spel med tidsbrist som ursäkt.
Idag är det bättre. Jag spelar inte lika mycket längre, mest på grund av de tekniska problem som förhindrar oss från att hitta matcher utan att behöva vänta en halv evighet, men också lite för att jag åter fastnat för den PlayStation 3-exklusiva onlineskjutaren MAG. Ganska trasigt det med ibland, men riktigt kul.
Hur som helst, mitt beroende av allting Gears of War kvarstår, och jag samlar mer än gärna på lite nördiga och onödiga prylar som visar detta. Och för den delen, böckerna är riktigt jäkla bra. Väl värda en genomläsning för intresserade.
Nu blir det bronsmatch i handbolls-VM, sedan trillar jag återigen in i Gears of War 2 framåt kvällen för några timmar hederligt mördande.
Det är jul, det är snö och det är jävligt mycket reor. Steam är ett bra exempel. Det reas ut mängder med spel varenda dag under julen, och undertecknad är förstås inte sen med att slösa bort pengar på spel som säkert aldrig ens kommer att installeras. Är det smart? Njae, föga!
Annars är det ju riktigt soft. Har aldrig segat och degat mer än vad jag gjort från julafton och dessa två dagar framåt. Otroliga mängder soffsittning framför brasan med Airen i knät, och väldigt lite annat. Förutom vansinniga mängder godis och mat, så klart. Och så här kommer det nog att fortsätta i ett par dagar till, fram tills det att 2011 ska ”firas” nere i Göteborg igen med min gode vän som kommer hem från Japan över jul och nyår.
Och så blir det garanterat en massa Gears of War 2 därefter när jag landat hemma i Majorna. Det nya året måste ju gibbas in för att inte bringa otur, eller nåt. God jul, och gott nytt år på er! Vi ses i Gears!
Psst! Major Gnarl på Xbox Live, bara att lägga till!
Lite smått och gott från alla de galna onlinematcherna i Gears of War 2!
För er som inte riktigt hänger med kan ni läsa ikapp här. Varken Anthony eller Benjamin förtjänade sin eviga R&R i Gears of War 1 och 2, så det var aldrig ens någon tvekan om att den stekhårda Clayton Carmine skulle få leva. 80 Microsoftpoäng för tröjan som ska garantera Claytons överlevnad om tillräckligt många köper den, allt går till välgörenhet. För att ytterligare spä på med lite överhyst tribute kastade jag ut ytterligare 80 poäng på COG:s nya hjälm i Gears of War 3, bra mycket hårdare än sina föregångare den med. Nu kan april 2011 inte komma snart nog! Tills dess funderar jag vidare på om Castlevaina: Harmony of Despair verkligen är värt 1200 poäng. Demot antydde motsatsen.
Jag vet inte om det bara var slumpen. Troligtvis, men ändå. Dessa båda herrar, vad jag antar, ingick i motståndarlaget när jag en kväll i vanlig ordning satte mig ned med Gears of War 2 för lite Guardian/Warzone. Härliga grabbar, man börjar ju fundera hur de egentligen ser ut.
Uppehållet har varit lika långt som smärtsamt. I och med flytten hem från Japan blev jag utan Xbox under nästan tre månader, eller något sådant hemskt. Nu börjar vi igen, så logga in på Xbox Live och lägg till Major Gnarl så köttar vi loss!
Ni som spelat Gears of War känner väl till kriget mellan människorna och monstersoldaterna Locust. Dessa ödleliknande varelser som alltid stöter ur sig väl valda ord och meningar i olika situationer, om än på rostig engelska. Personligen trodde jag det var manipulerat på något sätt, men om vi bortser från finjusteringar är det faktiskt en äkta röst bakom kräken. Robin Atkin Downes heter han, och du kan se honom ”in action” i filmen ovan. Sådant här gillar jag skarpt, och jag gissar att det gick några liter vatten och X antal halstabletter under inspelningen. Ni kan se mer i andra och tredje delen också. Sicket drömjobb, eller nära på i alla fall!
Visst! Jag har lagt Gears of War 2 åt sidan ett tag nu på grund av MAG, men jag måste även tillägga det faktum att min 360-konsol i detta nu är på väg tillbaka till Sverige från Japan via vanlig post. Det innebär såklart att jag inte kan spela något som har anknytning till konsolen över huvud taget, däribland Gears of War 2, men det innebär å andra sidan inte heller att jag har gett upp något, absolut inte. I mitten av maj kommer jag tillbaka med full kraft, men tills dess får ni åtnjuta Zealous1:s gamla FPS-dänga till dessa snyggt komponerade headshots i Gears. Håll till godo, så ses vi om några månader. Eller hur?
Copyright © Carmine Lives
- om Japan, spel och kanske lite mer
Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress
