Lite smått och gott från alla de galna onlinematcherna i Gears of War 2!
Kategori Spel
Evil Dead i min iPhone!
Jag kan inte vänta!
Epic avslöjar feta detaljer kring Gears of War 3 online
Vi fick precis veta att Gears of War 3 försenas ganska kraftigt och släpps först under hösten/vintern 2011. Det rörde sannerligen om känslorna hos många, så för att mildra humöret hos Gears-communityn valde man att gå ut med en rad detaljer kring flerspelarläget i Gears 3. Och här händer det grejer! Läs mer
Best of TGS 2009
Tokyo Game Show 2010 har precis avslutats, men vad var bäst under Tokyo Game Show 2009? Lätt som en plätt!
Clayton Carmine ska leva!
För er som inte riktigt hänger med kan ni läsa ikapp här. Varken Anthony eller Benjamin förtjänade sin eviga R&R i Gears of War 1 och 2, så det var aldrig ens någon tvekan om att den stekhårda Clayton Carmine skulle få leva. 80 Microsoftpoäng för tröjan som ska garantera Claytons överlevnad om tillräckligt många köper den, allt går till välgörenhet. För att ytterligare spä på med lite överhyst tribute kastade jag ut ytterligare 80 poäng på COG:s nya hjälm i Gears of War 3, bra mycket hårdare än sina föregångare den med. Nu kan april 2011 inte komma snart nog! Tills dess funderar jag vidare på om Castlevaina: Harmony of Despair verkligen är värt 1200 poäng. Demot antydde motsatsen.
Brothers in Arms?
Jag vet inte om det bara var slumpen. Troligtvis, men ändå. Dessa båda herrar, vad jag antar, ingick i motståndarlaget när jag en kväll i vanlig ordning satte mig ned med Gears of War 2 för lite Guardian/Warzone. Härliga grabbar, man börjar ju fundera hur de egentligen ser ut.
Pärlpyssel möter Phoenix Wright
Pärlpyssel var verkligen en höjdare i yngre år. Ni vet själva, när man satt där i förskolan med varsin pärlplatta och skapade allsköns mönster utan egentlig struktur. Huvudsaken var att färgerna passade ihop. Andra tar det dock några steg längre, som Deviantart-medlemmen fontainekia. Hon har skapat Mia Fey från advokatspelet Phoenix Wright i skala 1:1, fast utan underkropp då. Något vi ändå inte såg så mycket av i spelet.
Imponerande, verkligen. Men jag kan inte låta bli att tycka att när det kommer till just sådant här så är det själva resan som är grejen. De är ju lite otympliga att förvara när de väl är färdiga, så vad gör man egentligen? Vad vet jag, men tack för bilden i alla fall.
Konami vet hur man sätter gränser
Satt och småpulade lite på Xbox Live, lördagkvällen som var. Inhandlade 2000 poäng och köpte mig en jycke till avataren, spelade lite Splosion Man och spydde galla över Microsofts urfuckade poängsystem.
Efter att bläddrat runt lite bland arkadspelen trillade jag över Castlevania: Symphony of the Night. Fina minnen väcktes till liv. Då man satt där i tonåren och nötte de dryga två hundra procenten spelet erbjöd och njöt av perfekt kontroll och spelglädje modell ultra. Egentligen är det värt de 800 poäng det kostar, men handkontrollen till Xbox 360 är dessvärre fullständigt värdelös för ändamålet. Dock kunde man ju ladda ned trialversionen och testa litegrann. Och litegrann var ordet, för se bara, hur duktiga Konami är på att begränsa upplevelsen för dem som bara vill känna lite på spelet.
Här tar de verkligen i så att de nästan gör i brallan av begränsningsupphetsning. Hade det kanske inte räckt med endast 15 minuters speltid? Och gäller det för menysurfande också? För en kvarts speltid fick jag då rakt inte, hann inte ens besegra Dracula i inledningen av spelet innan det bröt. Tack för kaffet.
Det är för dåligt!
Uppehållet har varit lika långt som smärtsamt. I och med flytten hem från Japan blev jag utan Xbox under nästan tre månader, eller något sådant hemskt. Nu börjar vi igen, så logga in på Xbox Live och lägg till Major Gnarl så köttar vi loss!
