För er som inte riktigt hänger med kan ni läsa ikapp här. Varken Anthony eller Benjamin förtjänade sin eviga R&R i Gears of War 1 och 2, så det var aldrig ens någon tvekan om att den stekhårda Clayton Carmine skulle få leva. 80 Microsoftpoäng för tröjan som ska garantera Claytons överlevnad om tillräckligt många köper den, allt går till välgörenhet. För att ytterligare spä på med lite överhyst tribute kastade jag ut ytterligare 80 poäng på COG:s nya hjälm i Gears of War 3, bra mycket hårdare än sina föregångare den med. Nu kan april 2011 inte komma snart nog! Tills dess funderar jag vidare på om Castlevaina: Harmony of Despair verkligen är värt 1200 poäng. Demot antydde motsatsen.
Kategori Spel
Clayton Carmine ska leva!
Brothers in Arms?
Jag vet inte om det bara var slumpen. Troligtvis, men ändå. Dessa båda herrar, vad jag antar, ingick i motståndarlaget när jag en kväll i vanlig ordning satte mig ned med Gears of War 2 för lite Guardian/Warzone. Härliga grabbar, man börjar ju fundera hur de egentligen ser ut.
Pärlpyssel möter Phoenix Wright
Pärlpyssel var verkligen en höjdare i yngre år. Ni vet själva, när man satt där i förskolan med varsin pärlplatta och skapade allsköns mönster utan egentlig struktur. Huvudsaken var att färgerna passade ihop. Andra tar det dock några steg längre, som Deviantart-medlemmen fontainekia. Hon har skapat Mia Fey från advokatspelet Phoenix Wright i skala 1:1, fast utan underkropp då. Något vi ändå inte såg så mycket av i spelet.
Imponerande, verkligen. Men jag kan inte låta bli att tycka att när det kommer till just sådant här så är det själva resan som är grejen. De är ju lite otympliga att förvara när de väl är färdiga, så vad gör man egentligen? Vad vet jag, men tack för bilden i alla fall.
Konami vet hur man sätter gränser
Satt och småpulade lite på Xbox Live, lördagkvällen som var. Inhandlade 2000 poäng och köpte mig en jycke till avataren, spelade lite Splosion Man och spydde galla över Microsofts urfuckade poängsystem.
Efter att bläddrat runt lite bland arkadspelen trillade jag över Castlevania: Symphony of the Night. Fina minnen väcktes till liv. Då man satt där i tonåren och nötte de dryga två hundra procenten spelet erbjöd och njöt av perfekt kontroll och spelglädje modell ultra. Egentligen är det värt de 800 poäng det kostar, men handkontrollen till Xbox 360 är dessvärre fullständigt värdelös för ändamålet. Dock kunde man ju ladda ned trialversionen och testa litegrann. Och litegrann var ordet, för se bara, hur duktiga Konami är på att begränsa upplevelsen för dem som bara vill känna lite på spelet.
Här tar de verkligen i så att de nästan gör i brallan av begränsningsupphetsning. Hade det kanske inte räckt med endast 15 minuters speltid? Och gäller det för menysurfande också? För en kvarts speltid fick jag då rakt inte, hann inte ens besegra Dracula i inledningen av spelet innan det bröt. Tack för kaffet.
Det är för dåligt!
Uppehållet har varit lika långt som smärtsamt. I och med flytten hem från Japan blev jag utan Xbox under nästan tre månader, eller något sådant hemskt. Nu börjar vi igen, så logga in på Xbox Live och lägg till Major Gnarl så köttar vi loss!
Mannen bakom Locustarna
Ni som spelat Gears of War känner väl till kriget mellan människorna och monstersoldaterna Locust. Dessa ödleliknande varelser som alltid stöter ur sig väl valda ord och meningar i olika situationer, om än på rostig engelska. Personligen trodde jag det var manipulerat på något sätt, men om vi bortser från finjusteringar är det faktiskt en äkta röst bakom kräken. Robin Atkin Downes heter han, och du kan se honom ”in action” i filmen ovan. Sådant här gillar jag skarpt, och jag gissar att det gick några liter vatten och X antal halstabletter under inspelningen. Ni kan se mer i andra och tredje delen också. Sicket drömjobb, eller nära på i alla fall!
Gears of War likes Headshots
Visst! Jag har lagt Gears of War 2 åt sidan ett tag nu på grund av MAG, men jag måste även tillägga det faktum att min 360-konsol i detta nu är på väg tillbaka till Sverige från Japan via vanlig post. Det innebär såklart att jag inte kan spela något som har anknytning till konsolen över huvud taget, däribland Gears of War 2, men det innebär å andra sidan inte heller att jag har gett upp något, absolut inte. I mitten av maj kommer jag tillbaka med full kraft, men tills dess får ni åtnjuta Zealous1:s gamla FPS-dänga till dessa snyggt komponerade headshots i Gears. Håll till godo, så ses vi om några månader. Eller hur?
Epic fail i Aquisition
Den här videon kanske inte framstår som särskilt underhållande för utomstående, men MAG-spelare lär åtminstone få sig ett gott skratt. För att enklast komma undan skammen och alla glåpord över detta fatala misstag gör man bäst i att spela in allting och publicera det själv först. Snubben är level 60, gott om rutin med andra ord, och har bara ett fordon kvar att ta för Valor i förvärvning medan klockan tickar ned mot slutsekunderna.
Då händer detta…
Det är något som inte riktigt stämmer
Att spel inte alltid återskapar verkligheten är en sak, men om utvecklaren nu ändå siktar på realism kan man väl anstränga sig en smula. Visst, Zipper Interactive gör ett jättejobb med MAG. Man lyssnar på spelarna och patchar ofta därefter. Men det innebär inte att man ibland missar vissa saker. Detta fenomen förekommer förvisso i flera andra spel, men varför ser vi det över huvud taget? Här är något som inte helt överensstämmer med hur det skulle förefallit sig i verkligheten.
