För ett par år sedan högg jag spelet Demon’s Souls på Sofmap i Umeda, Japan. Det var en USA-import som stod där i sin ensamhet på begagnathyllan och skrek efter uppmärksamhet. Jag var sugen, trodde jag skulle spela mycket och njuta. Men så blev det inte. Jag hann knappt börja innan så mycket annat kom emellan. Sedan dess har det stått här hemma i hyllan istället, bortglömt och rostigt.

Men nu är det dags igen. Jag bara måste återvända och fortsätta min hopplösa färd i det skeva helvetet där döden är lika säker som Sveriges fjärdeplatser i London-OS. Ja, såvida inte Batman: Arkham Asylum, Punch-Out Wii, 3D Dot Game Heroes, The 3rd Birthday, Train Simulator 2012 och S.T.A.L.K.E.R. kommer emellan.

Vi får väl se hur det blir med den saken. Men det viktigaste är åtminstone att suget finns där!

Ni har säkert läst det redan, att kopimismen nu erkänts av svenska staten som en officiell religion. Inget skämt. Jag blir dock genast osäker på vad grundarna egentligen vill uppnå, eller, jag antar naturligtvis vad det handlar om, men frågan jag ställer mig är ifall religion är rätt väg att gå?

På kopimistsamfundets sajt kan vi läsa följande uttalande av missionsföreståndare Isak Gerson:

Det är ett stort steg för kopimismen att vår tro har blivit erkänd av svenska staten. Förhoppningsvis innebär det att vi nu äntligen kan börja utöva vår tro utan hot om repressalier.

Alltså, förväntar man sig att kunna kringgå lagen vid nedladdning av upphovsrättsskyddat material med hänvisning till religionsfriheten? Jag hoppas inte det, men jag tror det.

Religionsfriheten är tyvärr något som både missbrukas och missförstås idag, i min mening. Hur långt kan man egentligen dra det? Om jag fick bestämma, till våra egna ytterdörrar. Så är dock inte fallet.

Samtidigt kan jag inte låta bli att vänta på hur det här spektaklet kommer att utveckla sig. Lite roligt är det trots allt, men effektivt? Jag vet inte.

Det har som bekant varit lite veligt det senaste året. Vad ska det bli av Carmine Lives och vad händer på annat håll? Just nu bloggar jag i sedvanlig ordning på Nutopia om såväl spel som annat krafs. Det är helt enkelt nya Spelbloggen.se, fast med lite bredare inriktning.

I övrigt försöker jag skaka liv i min engelska tumblr-blogg där jag behandlar i stort sett samma saker, fast på ett lite mer personligt plan. Sådant trams och allmänt oviktigt som inte riktigt platsar på Nutopia.

Men vad blir det då av Carmine Lives? Jag önskar att jag visste själv. Antingen dunkar jag in en adrenalinspruta i hjärtat och kör igång igen, på svenska, om allt möjligt. Eller så pekar jag om hela rasket till mina nya domäner. Ny adress således, men säkerligen liknande innehåll? Eller?

Fokus, är det någon som har lite sådant över till mig?

Det blev inte som jag hade tänkt mig med Carmine Lives. Mycket annat kom i vägen, som ingen-jävla-lust och andra vardagliga bestyr. Men det är inte slut, inte alls. Medan jag filar på omstartsplanen och vad den kan tänkas resultera i så fortsätter jag att blogga om allting underbart på nystartade snart öppnade Nutopia. Väl mött där så länge.

Var har jag varit, och är? I Japan så klart. Ber inte om ursäkt för mitt temporära bortfall eftersom jag haft annat att göra, och detta är bara en sketen blogg. Vem bryr sig egentligen? Men nu så, nu är jag tillbaka, och det med sprillans nyinköpt 360 och TV. Lägg därtill mitt medhavda Gears of War 2 och i skrivande stund nedladdande All Fronts Collection så börjar det ordna upp sig.

Nu kör vi igen, så på återseende inom kort igen. Tror jag!

Undrar vem eller vad vi skulle se göra reklam för så kallade smartphones i Sverige? Jag vågar inte ens gissa, men i Japan är det i alla Darth Vader. Jag vet inte riktigt vad de försöker säga med just Vader dock. Att det är coolt med sådana lurar, eller att vi blir force chokade utav bara fan om vi inte köper en i morgon?

Ballt hur som helst, tur att man redan äger en. Är jag en Sith nu? Njae, ärligt talat så vill de att vi ska välja sida. Gissa vilken!

Något av det jag saknade mest hemma i Sverige är den riktigt japanska snabbmatssushin. Kaiten sushi, eller rullbandssushi som det är mer känt som i Sverige, innebär att man sitter vid bänkar och bord längs med långa rullband där sushin kommer åkandes, och så plockar man bara det man vill ha. När man är färdig kallar man på personal som räknar tallrikarna vilka kostar ca 8 kr styck. Smidigt, enkelt och förjäkla gott. Kappa Sushi är en sådan restaurang.

En av mina favoriter ser ni ovan, det är lax med majonäs och lök på. Man brukar väl säga att ”det blir lite som lök på laxen”, men vad är fel i det? Skitgott rent ut sagt! Men visste ni att sushi inte bara är fisk och skaldjur här i Japan? Kolla själva, på Kappa Sushi kan man bland annat hitta denna kallskurna frankfurtsushi. Korv alltså!

Eller varför inte lite hamburgersushi?

Man lockar så klart med andra olika godsaker som friterad kyckling, tårtbitar, öl och frukt. Bara ta det du vill ha och käka på! Man blir mer än väldigt mätt på runt 60-80 kronor, så det är ett grymt prisvärt alternativ.

Jag har givetvis landat för flera dagar sedan, faktiskt redan i fredags runt 10:20 japansk tid, men det är först nu jag orkar med att uppdatera. Initialt har vi tagit in på ett hotell som faktiskt ligger i princip granne med min gamla lägenhet här i Kishibe, därav är möjligen utsikten en smula bekant för vissa som sett andra bilder. Till övriga kan jag säga att det är Osakas stadskärna ni skymtar i horisonten, som dock bara är en kvart bort med pendeltåg.

Här blir vi bara kvar en knapp vecka till, hoppas vi, för sedan är det tänkt att vi ska ha hittat en egen lägenhet, och det på andra sidan stan i princip. Men man vet aldrig, sådana kan vara rejält ”sketadyra” här borta, och att betala uppåt 5-6 tusenlappar per månad för en etta på 20 kvadrat i ett någorlunda bra område är något man får räkna med.

Jakten går vidare, men jag kommer att försöka uppdatera bloggen så gott det går den kommande veckan och hoppas kunna bjuda på lite roliga bilder och/eller anekdoter. Vi ses om ett tag igen!

Då var det dags att för någon gång i ordningen återvända till Japan för ytterligare något års oanständigt leverne och allmänt fläng. Detta innebär att jag kommer vara lite frånvarande på bloggen de närmaste dagarna, men hoppas kunna bjuda på något framåt helgen då jag beräknar ha tillgång till internet igen där borta.

På torsdag förmiddag bär det av till Landvetter flygplats och reser därifrån med Finnair till Osaka via Helsingfors, i sedvanligt manér. Bästa rutten helt klart, för med en total restid på dryga 13 timmar kan det inte bli så mycket bättre. Det blir till att ladda såväl iPhonen som PSP:n, men troligt är väl att jag som vanligt knappt använder något av det utan endast sitter där och stirrar in i sätet framför så där lagom apatiskt. Däremot har jag fyllt iPhonen med Filip och Fredriks podcast, så det får förhoppningsvis förgylla min resa under några timmar, eller så länge batteriet varar.

さようなら！

Ovan inbäddade video från Youtube kan vara något av det nördigaste jag sett på länge, eller åtminstone det absolut nördigaste för i år. Flitiga kodknackare har fått id Softwares klassiska monsterköttare DOOM att rulla på en graf/miniräknare. Det ni ser är fortfarande i betastadiet och körs på en Nspire från Texas Instruments. Spelet kraschar i nuvarande form slumpmässigt från och till, men de har klart kommit en bra bit på vägen.

Någon kanske frågar sig vad nyttan med det här är? Absolut ingen alls, det är just därför det är så ballt, och nördigt. Jag gillar å det bestämdaste bilden nedan som en kommentator på sajten Kotaku bifogade till nyheten för videon. Den är så talande och kan möjligen få alla non-believers att förstå poängen med det hela.

DOOM ska helt enkelt kunna köras på allting, vad som helst. Så frågan är inte om, utan när, vi spelar det på micron.