Efter att jag valde att inte förnya jobbkontraktet i Osaka tog jag mitt pick och pack och drog österut, närmare bestämt mot Utsunomiya, knappa två timmar norr om Tokyo med pendeln (ja, pendeln i Japan tänjer på definitionen av just ”att pendla”). Här valde jag att stanna i cirka sex veckor, göra ingenting och bara vara, som en reklamfilm för smörkletet Lätta, vilket en god vän poängterade när jag förklarade läget för honom. Men allt är inte rosor och mjuka moln. Just nu delar jag lägenhet med min sambo, en etta i absolut minsta laget, där vårt delade datorbord utgörs av det troliga matbordet. Vem vet, det är i alla fall allt vi har att tillgå.