Hur man garderar sig från att vara nörd på absolut sämsta sätt

Har diverse vetenskaps- och utvecklingsmagasin liggandes hemma, de flesta sönderlästa. Men nyligen fick jag hem några nya, och i ett av dem hittade jag en lång artikel som drog uppmärksamheten till sig. Det handlar om så kallade ”gold farmers”, alltså människor, och i regel halvsuspekta företag, som sitter och harvar i onlinerollspel dagarna i ända för att samla på sig så mycket pengar/guld/föremål som möjligt som de sedan säljer till andra spelare mot riktiga pengar. En numera enorm industri och tillika problem för företagen bakom spelen som uttryckligen förbjudit detta med avtal och krafs.

Artikeln i fråga gav en ganska bra översyn för den oinsatte, men överlag var den ganska tunn och skrapade som bäst på ytan. Författaren framstod först som relativt okunnig på området, men allt eftersom texten fortlöpte blev det lite bättre, även om det aldrig blev så djupt att han själv framstod som en äkta spelare. Däremot skulle han fullständigt dräpa sig själv med en enda liten disclaimer i sin egen ”om författaren”-text. Du är avslöjad, inse, du kan inte låtsas som att du inte själv är en fullblodsnörd som sitter och levlar hela nätter i diverse rollspel och chattar med prepubertala dorks runt om i världen om hur ballt det nyaste svärdet är. Eller vad tror ni?

Posta en kommentar

Copyright © Carmine Lives
- om Japan, spel och kanske lite mer

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress