För några veckor sedan, innan influensahysterin, var det äntligen dags för säsongens första Beer Garden. En tillställning där man käkar obegränsat med grillat, friterat, kokt och stekt i alla dess former med tillhörande vätskeersättning. Man betalar en fast summa på drygt 200 kronor och får sedan stanna i fyra timmar och trycka i sig så mycket som möjligt. I dryckesväg återfinns ett par olika ölsorter (givetvis) lite alkoläsk, japansk starksprit och whisky. Drick och ät tills du spyr. Bokstavligt talat.

Vi drog dit ett gäng från jobbet och några andra bekanta vid 17:30-tiden en fredag och samtliga hoppade genast på buffén. Kyckling, kossa och gud-vet-vad tornade upp sig på det långsmala bordet och tallriken räckte självklart inte till. Till det lite finöl som först serverades av personalen. Efter det var det självservice om man så ville. En något obalanserad automat ordnade en till en början perfekt upphälld öl med tillhörande skum utan att spilla så mycket som en droppe. Senare under kvällen ballade den dock ur så smått och tiltade glaset för mycket så att ölen rann över, och röret som levererade skummet missade helt vid något tillfälle och lade satsen utanför, så att säga. I slutet gick jag därifrån med halvfullt glas utan skum. Undrar vem som var mest påverkad egentligen.

Det är sannerligen en grym känsla att sitta högt upp på taket av ett hotell och se solen gå ner over Osaka samtidigt som man frossar friskt i diverse godsaker. Det finns även alternativ som är inomhus, och även i källare, men sådana har jag undvikit hittills. Ser inte riktigt tjusningen i det.

Beer Garden i skyn, för bra för att missas! Och att ha betalat en fast summa i förväg är det bästa som finns när man lullar hem lite halvt glosögd efteråt. Eller vidare till nästa anhalt, för den delen.