Final Fantasy är en oförglömlig rollspelsserie för oss alla. Inte bara världens kanske största, utan också fortlöpande. Vi är i nästa år uppe i del 14, något som talar sitt tydliga språk.

Jag är förvisso inget större fan av japanska rollspel, men när det kommer till Final Fantasy är det annorlunda. Jag vet att Square Enix kan leverera en historia bortom de där typiska japanska karaktärsdragen som annars generellt illustrerar de evigt utsprutande animeinfluerade sagorna.

Men det spelar hur som helst ingen roll. Jag vill med den här artikeln lista mina tre absoluta favoritlåtar i Final Fantasy-serien. Och innan någon börjar gnälla, så JO!, jag har lyssnat igenom samtliga låtar, och mitt val är lika gjutet som fötterna på en mafiaförrädare med skorna i en balja på kajen.

På tredje plats kommer melodin till en bossfajt i mitt absoluta favoritspel i serien. Maybe I’m a Lion från Final Fantasy VIII är ett pampigt mästerverk som förtjänar all uppmärksamhet som är möjlig. Ett, om jag får härma inledningen av artikeln, oförglömligt stycke som verkligen boffar upp sekvensen när man slåss mot självaste Griever.

På andra plats hittar vi en melodi från en seg men ytterst intressant och avgörande del av Final Fantasy IX. Allas vår Zidane, som jag personligen hade lite svårt att ta till mig, yrar på egen hand runt och dräper fiender enligt den linjära metoden till You’re Not Alone. Sjukt bra, och melodiskt så det förstår.

Första plats?

Om du klickat dig vidare hit hoppas jag innerligt att du redan förstått vilken låt det handlar om. Om inte, så nej, inte tokbra Terra’s theme från Final Fantasy VI eller klatschiga Cid’s theme från Final Fantasy VII. Men jag vill ändå ge nyss nämda melodier ett hedersomnämnande. Dock, förstaplatsen går oklanderligen till…

Just det, Cosmo Canyon. Temat till Red XIII i Final Fantasy VII. Gigantiskt, sagolikt, magiskt, makalöst, oslagbart och allt det där. Det går inte att tycka annorlunda. Eller ja, om du gör det så är du en lägre stående människa, eller så har du bara annorlunda smak. Jag tycker om dig lika mycket för det. Men det går inte att komma ifrån att Cosmo Canyon är ett historiskt stycke, lika stort som spelet i sig. Hur ska Square Enix någonsin kunna toppa det här?